Springflod vid Kynance Cove.

Bakom tunga moln

flämtar fullmånen.
I det döende ljuset

landar en gråtrut alldeles nära.
Med tålmodigt lugn

studerar den mig noga.
Till synes helt oberörd

av vindens hårdhet.

Av tidvattnet

som fortfarande stiger.
Av sprängkraften

i de rytande atlantvågorna.

Som om den visste

allt som behöver vetas.
Som om den nu kände till

allt om mig.
Du som bara har

några enstaka ord för hav.
Hur ska du någonsin

kunna beskriva.

Alla miljontals små skiftningar.

Som saknar namn.
Som är min värld.