Ebb vid The Lizard.

Med kopparskimrande ormfjäll

reser sig klipporna ur havet.

Fortfarande varma

när jag går barfota

över deras svarta ödlehud

i den sista kvällssolen.

Blänkande i blodrött

som blottlagda drakhjärtan

på den återuppståndna stranden.

Komna ur jordens inre

där de blev till i begynnelsen.

När kontinenterna kolliderade

och ett helt hav försvann.

Mäter de årmiljonernas gång.

Omsluter de mig djupt inne

i grottorna som vågorna borrat.

Deras salta andedräkt

mot mitt ansikte.

Bultar de ännu.

Aldrig så svagt.

Mot mitt törstande öra.