Lätta moln över Ekasjö.

Längs diket lyser renfanan

och ute på fälten mognar vetet.

På en gård där bonden

sedan länge lämnat livet.

Går jag runt bland all bråte.

Trampar igenom ruttna plankor.

Ser förgängligheten i vitögat.

Bland allt som var värdefullt

men inte längre

fyller någon funktion.

Som sakta löses upp

av passerande årstider.

Som var lånat av tiden

men ännu inte återlämnats.

Provar jag en kort stund.

Att inte försöka styra.

Utan låta sig driva.

Dit vindarna bär.