Kvällsljus vid Lawarnick Cove.

En bit från klippkanten

är vi skyddade

från den stadiga vinden.

Fartygen som blänker i den sista solen

släpper slutligen taget om land

och ger sig av över Atlanten.

Någonstans därute

öppnar brugden sitt gap

och låter sig genomströmmas av hav.

Vi tror att vi är ensamma i världen

när ett småskrattande kärlekspar

dyker upp från ingenstans

och försvinner igen bortåt Kynance Downs.

De lätta grå molnen blir aprikosrost

och din hud skimrar i brons.

Långt borta i diset

anar vi Saint Michael's Mount

och minnet av munkarna

som levde där för tusen år sedan.

Tysta som himlen

öppnar vi sinnet för det gränslösa.

För det ofantliga

som lever i oss.

Som inte ska någonstans

men aldrig är stilla.