Sommarhetta i Ransvik.

Diamantklipporna lyser rosa

i den varmgula solen.

Havet stillnar

och långt ute i diset svävar Själland.

Det är fullt med folk på stränderna

men här är vi märkligt ensamma.

Där det första av Sverige

reste sig ur istidens smältvatten.

Där de första migranterna steg iland

och högg ut ett liv ur stenen.

Känns vattnet isande

mot vår varma hud.

Stiger vi upp pånyttfödda.

Som de första varelserna på land.

Miljoner år efter att magman kallnat

där vi står.

Med livet vi skapade.

Ur erövringen av det okända.

Ur attraktionen till vår motsats.

Ur hettan som uppstod.

I vårt möte.