Det regnar på Omberg.

Som en pilgrim

kom jag hela vägen.

Men inte för relikerna

i klosterstaden längre bort.

Utan för att se vad han såg.

Från sin älskade kulle.
Så ömsint fångat i hans tavlor.

Just den här tiden på året.

Just en kväll som denna.

Vetet och rågen som skördas.

Käglorna av ljus

som strålar ner genom molnen.

Slöjorna av regn över Vättern.

De höga skyarna

som jagade honom.

Han som tycks ha varit

någon sorts själsfrände.

Hellre konstnär än ämbetsman.

Hellre här än i staden.

Hellre sann mot sig själv

och den starka ingivelsen.

Ifred med alltet

och stormen därinne.

Kungen av luft.

Prinsen av längtan.