Publicerad den: August 18, 2016
Aftonstund i Alvastra.
Ensam med det djupnande mörkret
går jag runt bland ruinerna.
Gräset är vått av nyfallet regn
och det finns något andaktsfullt
i den fuktiga kvällsluften.
En närvaro av något obestämbart
som är mer än tystnad.
Större än Ombergs dunkla väldighet
som reser sig alldeles nära.
Starkare än den djupgröna livskraft
som omger mig.
Inne i den uråldriga klosterkyrkan
som inte längre har ett tak mot himlen.
Kanske just där Birgitta Birgersdotter
hade en av sina uppenbarelser.
Vänder jag mig om
och ser ut mot gravarna.
Döden så tydlig
mot den ljusa horisonten.
Du vet att jag kommer som vän.
Som din oförlåtande lärare.
I den svåra konsten
att leva.