Eftersommar i Halland.

Aftonhimlen djupnar tidigt

över skogen som ännu skimrar i grönt

men talar så mycket tystare.

Över ängen som hunnit

växa upp igen efter höskörden.

Kallnar luften snabbt

när solen försvunnit.

Darrar de torra axen

fast vinden dött ut.

Försvinner ljuden av vingslag

bort mellan träden.

När rislyktan tänds

i det gulnande äppelträdet.

Sjunker det genom mig.

Minnet av allt

som nyss var förväntan.

Eftersmaken av en tid

som smälte på tungan.

Som vore bitter av saknad.

Hade det inte varit

för all kärlek.

Vi har kvar

på läpparna.