Publicerad den: October 31, 2016
Hösten angör Gullholmen.
En skarp nordan
får den nyss brännande sensommaren
att kännas långt borta.
Himlen och havet
har tagit färg av klipporna
men rönnbären lyser i grådagern.
Envist står den vissnade majstången
kvar bland sommarnöjena.
Tomma och kritvita som krabbskalen.
Tysta och öde som gästhamnen
där vi övade olydnad.
Där skummet sprutade om gummibåtarna
och vi drack termoskaffe
i överlevnadsdräkter.
Virvlar de nu bort i kölvattnet.
De blodröda brännmaneterna.
De stora frågorna
som ännu väntar på svar.
Tillfället jag fått.
Att se ljuset hålla sig kvar vid horisonten.
Att inte sköljas med.
Att stå emot.