Tunga skyar över Trubaduren.

Vid det sprängda kanonbatteriet

ser jag ensamma fyrar

blinka genom regndiset.

Armadan av oljetankers

samla sig ute på redden.

Jumbofärjorna rusa

förbi varandra i farleden

och svallet bli som en tidvattenvåg

där vattnet grundar upp.

Vilar nio ilandflutna sjömän

vid var sin huvudsten.

Lägger jag min mjukhet mot graniten.

Min ängslan mot det eviga.

Andas jag ett kallt regn.

Möter jag det som är alldeles nära

och bortom allt.

När gråhägerns hesa skri

ekar över viken.

Kan jag höra hans stämma

kämpa mot förgängligheten.

Kärleken till havet.

Sångerna till kärleken.

Så länge det kan slå.

Ditt hjärta.