Köldknäpp vid Brännö Brygga.

Varsamt når vi fast land

på det flytande vattnets planet.
Där solen går ner

över Känsö Torn

och skarven uppslukas

av den blanka spegeln.
Där jag ser mig själv bli tydlig.

Där det är så tyst

att jag hör krusningarna dö ut.
Klipporna vittra.

Snömolnen uppstå.
Isen lägga sig.

Där ett ensamt par

tar några trotsiga valssteg

på den frostiga dansbanan.
Där den kosmiska natten

sänker sig och allting stillnar.
Där livet flödar genom oss

och vi kupar våra händer

för att ingenting spilla.
Där jag tar en klunk från termosen

och några småfåglar

hittar mat bland frusen fallfrukt.
Där hjärtat det slår.

För allt som rinner iväg.
För en liten vän.

Ett stort äventyr.