Försiktig vårkänsla i Josefinelust.

Bland bokarna

ovanför stranden

tänjs skuggorna ut

över fjolårslöven.
Här nere mellan klipporna

lägger sig en tunn ishinna

på hällkaren.
Men längst in i grottan

som borrats av havet

sipprar vätan ut

mellan sprickorna.
Omsluten av de äldsta frågorna

tar mitt svar allt tydligare form.
Mellan släta rundstenar

slickade av vågorna.
På de alghala stenblocken

där jag halkar och glider.
Bland fjäderpennorna

i en skreva

där flykten slutade.
Göms ett frö av livskraft.

Spirar en lust att växa.
En darrande kärlek

till allt som ger liv.
En ursinnig beslutsamhet.

Att värna

det känsliga.