Frånvaro vid Kvarnvikstenarna.

Medan stora vågor

exploderar mot ytterskären

yr min själ som vitt skum

över allt som stillsamt vittrar.
Som på ett cocktailparty utan gäster

vankar jag runt med min tekopp

på stranden av stenblock.
Som i ett vardagsrum utan väggar

plockar jag ömsint bland artefakterna

som flutit iland någonsin.

Som du hade älskat

om du varit här.
Ser jag i hällarnas släta rundning

din mjukhet.
I skrevornas kristallvatten

din klarhet.
Mellan spruckna bumlingar

all din vilda skönhet

Blir du så närvarande.

Du som ser vad jag ser.

Som finns inuti mig

i det varma kvällsljuset.

Din fullständiga närvaro.

Som gör mig hel.