Aprilskymning på Risholmen.

Arbetsdagen är slut

i ytterhamnarna

och bara någon enstaka lastbil

passerar förbi.

Den ihåliga staden av containrar

som reser sig mot himlen.
Ledningarna med råolja

som ringlar genom snårskogen.
Brottstyckena av betong
med sina längesedan glömda funktioner.

Medan ljuset bleknar i väster
och ensamma män

står på uddarna och stirrar.

Susar vindkraftverken

envist i vårvinden.

Håller svanen

vars vithet solkats

av det oljiga vattnet

huvudet högt.

Ska vi göra vad vi kan.

För att ge kraft

åt en sargad värld.
Läkning åt en söndrad.

Skönhet

åt skörhet.