Père-Lachaise vid dagens slut.

Svärmar av småknytt och turister

irrar runt i trädens skugga.
Här bakom de höga murarna

där staden sjunker undan.
Ner i underjorden

genom sprickor i gravarna.
Där profitörer och poeter

blir till samma tunna stoft.
Ser vi genom uppbrutna järndörrar

in i det eviga halvdunklet.
Där helgonen lyssnar

tålmodigt till vår önskan

om odödlighet.
Vår sorg över upplösningen.

Vårt trots mot ofrånkomligheten.
När mausoléerna kantrar

i jordens vågor

och sakta bryts itu.
När det som skrivits i sten

suddas ut av tidens flöde.
De sekelgamla orden

bakom murgrönan.
Ristade av den nära

till den kära.
Förenade på jorden.

Och i evigheten.