Publicerad den: May 28, 2017
Aprilväder på Valön.
Tysta sommarstugor
kurar i snårskogen
och haglet smattrar
mot kapuschongen.
Stillheten följer mig
på stigen ner mot havet
och världen är
äntligen begriplig.
När det försiktigt ljusnar
fast blytunga skyar
släpar över klipporna.
När någon städat strandängen
och lagt all plast
i en prydlig hög.
När jag slutför arbetet
med en manisk iver.
Tills inga konstgjorda färger
längre lyser i strandgräset.
Tills mina händer
är fläckade med olja.
Tills bara de minsta
fragmenten återstår.
Av det förkastade
som var så behövligt.
Av det innehållslösa
som var så betydelsefullt.
Av det tröstlösa.
Har jag förmått
förtröstan.