Högsommardvala på Öllövsstrand.

Åskmolnen stegrar sig

över inlandet.
Några svanar viner förbi

alldeles över den blanka ytan

och sädesärlan vippar

förtröstansfullt längs strandbrynet.
Runt den vissnade majstången

böljar ett hav

av ängsblommor och långgräs.
Som om de trotsade tidens flyende.
Klämtar blåklockorna.

Brinner kungsljuset.
Vajar renfanan.

Väver åkervindan in

allt i sitt skyddsnät.
Faller vi tyngdlöst

ner i varandets djup.
Utan att gripa

efter mening.

Kastar jag mig från bryggan.
Genom det klara vattnet.

Sjunker jag handlöst.
Allt närmare ytan.