Dagsregn vid Bollaltebygget.

På en ingivelse ställer vi oss

vid sidan av grusvägen

som slingrar bort.
Mitt i ingenstans

går vi ut efter svamp.
Ungtallarna reser sig omkring mig

och snart är jag upplöst

i skogens fyllda tomhet.
Någon enstaka fågel skriker till

och du är försvunnen.
Bara jakttornen följer mina rörelser.

Över den vattensjuka marken.

Genom älggräset som når till midjan.
Sjunker jag med fötterna.

Söker jag efter landmärken.
Hittar jag inte vägen

som borde gått här.
Är jag allt längre.

Allt senare.
Allt djupare.

I tomrummet.
Där vi möter oss själva.