Solen flödar vid Ebbarp.

En torr värme

härskar över fälten.
Långa dyningar sveper

genom det mogna vetet

och majsen går hög.
Det är långt till nästa själ

och som en skeppsbruten

står jag vid livbåten.
Bland den strandade bråten.

I vraket av gården

som plöjde genom årsstiderna.
I spillrorna av all möda.

I spåren efter dem

som tämjde jordhavet.
Går jag mellan rostande redskap

och sjunkna byggnader.
Där livet spolades upp

och blev liggande.
Inväntar jag nästa skyfall.