Sinande sommar i Jungfruviken.

Öde ligger badplatsen

i septembersolen.
Ett saftigt gräs sköljer upp

över de spruckna plastekorna

som långsamt sjunker

ner i glömska.
I en sommarvärld

som är sig så lik.

Minns hjärtat hur det är.
Att cykla över dybottnen

på den långa förvridna bryggan.
Håva efter tångräkor

som ska kokas levande

och ätas till kvällsmat.

Leta sin själ i skuggan

av de vindkrökta tallarna.

Sitta tätt uppkrupna i Kärleksgrottan

medan solblänket torkar huden salt.

För att en dag flytta

tillbaka till stan.

Som när jag inte hann

bromsa med cykeln

och slog huvudet i en sten.
Droppade livet

framför mina ögon.
Motvilligt ur mig.