Dansbygget i gastkramande ensamhet.

Vildsvinen har slitit

den mjuka mossan i stycken.
Löven har börjat singla ner

och den första frosten är på väg.
I granskogens dunkel

letar jag trattkantareller

men hittar ett ödetorp.
Omgivet av ett kalhygge

som kanske var hans skog.
Han som lämnat

efter sig så lite.
Några rostande maskiner

som slukats av sly.
En hög med lump

under det infallna taket.
En VHS-bandspelare

som sakta ruttnar

och ett bleknat videofodral.
Som enligt texten

under den gulnade nakenbilden

innehöll en erotisk fantasi.
Känner jag en kall hand

sträcka sig mot mig

genom det våta höstregnet.
Som för att bjuda upp.

Som en sista hoppfull gest.
Som om det fanns någon där.

Jag är bäste dräng.
Jag är den

som ingen behöver.