Avsked på Ängen.

Luften är mild och mättad

med jordens fuktighet.
Det droppar

om de gulnande träden

och enstaka blad singlar ner.
Doftande av förmultning

mörknar skogen snabbt.
Där jag sitter på en fäll och känner duggregnet falla mot ansiktet.

Tankarna stillna i mitt inre.

Vilsna flygfän irra förbi.
Mitt i tystnaden

som bara bryts av en vindby

som strax är förbi.
Därute bland ängsblommorna

som redan vissnat.

Snurrar hon

i en sista trotsig dans.
Förstulet och dröjande.

Tar jag hennes frusna hand.
Följer jag hennes virvlande steg.

In i den kulna natten.
Hon som kom med ljuset.