Gråväder i Edshultshall.

Vintern väntar

bortom ytterskären.
Skyarna släpar

sina slöjor över havet

och alla färger

tycks ha försvunnit.
När ett par gråhägrar seglar

tillsammans över det osagda

och landar ljudlöst

i den oupphörliga föränderligheten.

Sjunker jag redan undan

i mitt medvetande.
Där gapet mellan öarna öppnar sig

för att sluka oändligheten.

Där allt som inte är här

kämpar om sin väsentlighet.

Går jag mellan sjöbodarna

som om jag egentligen inte fanns.
Som brännmaneten

genom den kalla tidlösheten.

Skälvande i vinden.

som den sista nyponrosen.

Blodröd som livet.