Publicerad den: November 27, 2017
Ljudet av skymning i Hördalen.
Redan en bit in bland träden
drunknar vägbruset
i vindens sus.
Min andning
det enda mänskliga som hörs.
Så tydligt plötsligt.
Prasslet
från den uppskrämda haren.
Bäckens försynta porlande.
Knäppandet
från en fågel någonstans.
Gnisslet
från träd som gnider sig
mot varandra.
Viskandet
från ekarna som så länge
bevittnat världen.
Tickandet
från den mossbevuxna kvartsen
som mäter årmiljonernas gång.
Det öronbedövande ljudet
av urberg som spricker upp
i långa klyftor.
Av solens eld
som släcks i havet.
Av de sista löven
som träffar marken.
Av den stora tystnaden.
Vi bara kan höra.
När själen lyssnar.