Änggården i första snön.

Lika vita

som de fallande flingorna

står utemöblerna kvar på gräset.

Ligger magnolialöven

okrattade vid kryddlandet.
Klättrar de avklädda träden

uppför berget.
Gömmer vi oss under täcket

som koltrasten under azalean.
Går jag ut i bara morgonrock

med sekatören.
Medan snökristallerna

blir allt större

och börjar ligga kvar.
Kläs världen i tystnad

och livet i ömhet.
Ville vi som björnarna

gå i dvala.
Som naturen

vila i glömska.
Hittar jag slokande

under vinterns tyngd.
Lägger jag

i din lättfrusna hand.
Med all min värme.

Sommarens sista ros.