Vintern kommer till Gerrebacka.

Går upp mellan hästhagarna

för att söka vad det var

han brukade ta bussen hit

för att finna.
De där långdragna dagarna

som skulle fyllas med mening.

För att se något annat

än den orörliga våningen.
För att få tiden att gå

som han sa.

Följer jag stigen upp i skogen

vid hans sida

som aldrig medan han levde.

Känner jag skogens

dammar frysa.
Frosten lägga sig på myren.

Högspänningen

väsa från ledningarna.
Når jag fornborgen på toppen

när den döende solen

slår in mellan tallarna.
Möter jag honom

i den stundens skönhet.
Ser jag havet långt borta.

Får jag hans förlåtelse.
Det var inte du

som valde min ensamhet.
Det var jag.