Duggregn vid Tjolöholm. 

I den fuktkalla eftermiddagen travar vi ut genom drivorna av tång och lägger ostronskalen från nyårsmiddagen till ro. En prydlig hög på det grunda vattnet som ska skingras i nästa storm. Ute på udden dricker vi te tills regnet driver in oss bland de stora ekarna och i skogens tystnad pratar vi om vad våra själar ville med att skaffa sig en kropp. Det mjuka i allt det hårda. Det nära i allt det avlägsna. Den kalla känslan. Av en droppe mot kinden. Den varma. Av hud mot hud.