Hemresa i gränslandet.

I vagnens tysta ensamhet

sveper jag genom vårskymningen.
Genom mörknande skogar

där snön dröjer kvar.
Förbi massabruket

där de blir till ånga.
Mellan det som var

mammas värld

och det som var pappas.
Hinner jag ikapp tiden.

Ser jag upp mot fästningen

där jag var med honom

en dag nära slutet.
Vid kanonerna

som längesedan tystnat.
Där grannfolken

stred mot varandra

och kungen stupade.
Reser jag vidare

i stilla förhoppning.
Om att min försoning

ska bli fullständig.
Med drottningen

som fick ge upp sitt land.

Hon vars flicknamn

jag tagit till mitt.