Tillblivelse vid Korsvägen.

För så länge sedan nu.

Kom jag hit första gången.
Lämnade jag för sista.

Världen där fröet landade.
Där maskrosen

trängde upp genom parketten.
Där utdöda havsdjur

simmade i trapphuset.
Lekte jag och änglaflickan

bland skuggorna långt uppe

i den vinande kallvindens dunkel.
Som de enda barnen

i en stad av sten.
Inne på gårdarna

dit ljuset inte nådde.
Spelade kärva musikanter

som fick våra slantar

att singla från fönstren

och syrenträdet att blomma.

Genom de stora salarna

där allt var vackert och skört.
Sprang jag genom mörkret

från drömmarnas odjur.
Till henne som fann ett liv

i att arrangera blommor.

I att välja dyrbara tyger

ihop med hattmakaren.
I att sprätta franska böcker

med sin långa silverkniv.
Hon som fäktades

mot egna demoner.
Såg kronbladen vissna.

Nytt liv gro.