Själavandring i Kalvviken.

Som från ett långt avstånd

ser jag kvällssolen

dra sina slöjor

över strandängen.
Återvänd från skuggorna

provar jag mina vingar.
Seglar jag tyst fram

mellan vindkrökta stammar.
Som om jag var

här men ändå inte.
Tystnar fåglarna

ett kort andetag.
Bryts vattenytan

ett litet ögonblick.
Sticker skäddan iväg

över bottnen framför mig.
Som om jag var

från denna världen.
Smeker vågorna min hud

sanden mina fotsulor.

Andas jag in sältan

i den svaga kvällsbrisen.
Står silvertärnan helt stilla

och tittar ner högt ovanifrån.

Är du verkligen där.

Pulserande som djupen.
Eller var du bara.

En lätt krusning.