På andra sidan Bøsdalafossur.

Längs långvattnet

allt längre in

i den gömda världen.
Vandrar vi med spovarna

oavbruet vaktande

utom räckhåll.
Silhuetterna

av deras långa näbbar

skarpa i det lätta duggregnet.
Fyllda av ängslig förebådan

deras gäckande läten.
Som varnade de

för Mykirs längtan

att dra ner oss i djupet.
Drunknande i bruset

som osynligt närmar sig.
Avgrunden som utan varning

öppnar sig framför oss.
Där sjön störtar ner i havet

långt nedanför.
Brytande vågor

som åskknallar från ingenstans.

Sträckande sig efter oss

ända högt häruppe.
Svindlande våra sinnen

längs den skarpa kanten.
Balanserande våra själar

ostadigt på kastvinden.
Glidande på den våta klippan.

In i nästa verklighet.