Kort vila i Viðareiði.

Där den sista resten av land

skjuter ut i havet.
Där vattnet sjunkit undan

tills nästa flod.
Där den fasta formen

övergår i flytande.
Just där vägen tar slut

en gång för alla.
Vilar vi njutande vår matsäck.

Vårt brutna bröd med sardiner.
Just där.

Slumrar jag till.
På klippan som atlantvågorna

snart ska skölja över.
Är vi tillsammans

en bråkdels evighet.
Söker vi ett språk

att använda i gränslandet.
Mellan det vi vet

och det vi förnimmer.
Mellan verkligheten

och drömmen.
Mellan livet

och oändligheten.
Svävar våra tankar.

Tränger våra känslor.
Möts våra andar.

Saknar jag oss redan.
Rastlösa som vindarna.

Reser vi vidare.