Åskregn över Lagadalen.

Flodens stränder

ligger blottade.
Ängen har vissnat

och den spruckna jorden

viskar efter väta.
Hukande under

takets svalka

andas jag in

öknens andedräkt.

Hör jag nästan

isarnas jämmer.
När knallarna

kommer i fjärran.

Reser sig mörka moln

mot den torra rymden.
Känner jag plötsligt

en vind komma.
Andas jag ut.

Känner jag

tunga droppar mot huden.
Läskas min förtröstan.

Men när regnet

väser och förångas.

Himlen åter blånar.
Torkan vandrar djupare

in i den tysta skogen.
Dansar jag av längtan.

En stilla regndans.