Dungen före stormen.

I ett hörn av festivalen

dit ingen söker sig.
På en parkbänk

i skuggan av världen.
Skriver jag

mina törstande verser.
Om musiken från olika håll

som högljutt blandas

under de tysta ekarna.
Om solen

som brinner i oss.
Om vårt hettande inre.

Där vi långt nere

i det glödgade djupet

förvandlar kaos till mening.
Mörker till hopp.

Vatten till blod.
När ovädret

som jag längtat efter

fyller himlen med bly.
Dansar jag in

i det fallande mörkret.
Bland de höga träden.

Regnar jag guld.