Till vila vid Galterö huvud.

Medan tidvattenströmmen

rusar genom det smala sundet

och sköljer med sig allt.
Angör fartyget Trubaduren

som ett rymdskepp

en jungfrulig planet

och plöjer in genom farleden.
Glider grästuuvorna

över strandängen

som en flyende armé

av sjöborrar.
Hälsar mig hägern allvarsamt

med sitt hesa skri.
Faller ett stilla regn

på ljungen som dog

i sommarens torka.
Lapar jag i mig vikens tystnad

som ett törstande djur.
Slår svallet in

från ingenstans.
Där maneterna svävar

som tunna hinnor över gräset.
Simmande genom evigheten.

Sjunger min varelse.