Sommarsmak innanför Sockertoppen.

Vid båthuset

i den svalnande höstsolen.
På bryggplankorna

som blekts av saltet.
Ser jag för mig

en liten pojke

i blå kaptensmössa.
På toften under ekans tygsegel

i orange flytväst.
Hans förväntansfulla blick

ut mot gattet.
I en värld som inte sträcker sig

så mycket längre.
Än att lycka är glittret

på vågorna.
Löftet i vinden.

Synen av den där klippan.
Som alltid är längre bort.

Skimrande

som en okänd längtan.
Nästan verklig.

Nästan helt bestående.

Av en okänd sötma.