Publicerad den: November 09, 2018
Allhelgonatid vid Torrent de Galatzó.
Vinden som stryker
längs sluttningarna
skvallrar om regn.
Upp genom dalgången
går vi utan särskilt mål.
Annat än att följa
den uttorkade bäckfåran
ännu en bit.
Under pinje, mandel
och johannesbröd.
Över den vittrande kalkstenen.
Låter vi vår nyfikna tillit flöda.
Berör vi allt och inget.
Rider den huvudlösa keruben
på en drake utanför kapellet.
Tittar härfågeln förundrat på oss
en sista gång.
Innan den försvinner
in bland myterna igen.
Innan dropparna börjar falla.
Innan vi blir våta inpå skinnet.
Och tiden skär
ett ännu djupare spår.
Genom våra mjuka själar.