Hagadösen i novemberljus.

Som ett tecken att tyda

landar skatan framför mig.
Som i en saga om skapelsen

strålar solen ner genom molnen.
Som i en skröna om verkligheten

försvinner jag in bland träden.
Som genom en port till årtusendena

ser jag in i gravkammaren.
Hör jag glömda själars klagan

genom öppningen.
Eller är det bara vidskepelse.

Att du kan flyga

till andra sidans mörker.
Att du kommer tillbaka med sorg.

Ser du inte

mina vippande stjärtfjädrar.
Hur jag kommer med lycka.

Mitt vita bröst.
Det ljusa i svärtan.