Sjöbergen i julmörker.

Upp mellan kråkslotten

som trängs på sluttningen.
Slinker jag in

i den yviga skogen.
I det dunkla mellanrummet.

Det trängda ingenmanslandet

mitt i allt det tillhörda.
Mitt i stadens hetsiga glitter.

Skymtar de nedsläckta skjulen

trotsigt i halvmörkret.

Hoplappade av bråte

och skakiga drömmar.
Om en egen odlingslott

och några sorglösa höns.
Om en fristad för det

som inte passar in.
I det nya

som vill byggas här.
Som skulle avliva det tilltufsade

men ännu levande.
Som den siste nattmannen.

Som bodde härute i skuggorna.
Ensam vid sin djurkyrkogård.