Årsruna på Grundsö.

När solen sjunker

allt närmare horisonten

och gör sitt bokslut över jorden.
Visslar kniporna förbi över vattnet.
Alldeles oförskräckt

över tomma båtplatser

och kulna vassruggar.
Över död och pånyttfödelse.

Över förtvivlan och hoppfullhet.
Rör sig våra liv.

Utåt bortåt.
Neråt inåt.

Omsluts vi av dunkel.
Möts vi i strömmarna.

Ser vi varandras ljus.
Hjälplöst kraftfulla.

Strävsamt älskande.
Oändligt avlägsna.

Landar vi nära.
Lämnar vi våra spår.

Ristar vi våra drömmar.
På bottnens mjuka.

Ytans hårda.
Under himlens sköra.

Närmar vi oss oavbrutet.
Vår djupaste sanning.

Summerar vi girigt.
All kärlek.