Nästan mörkt vid Haga kile.

I det kalla diset

går mina steg mot udden.
Genom den höga vassen

där tiden gömmer sig.
Under flackande råkor

som söker ett träd för natten.
Ut till den dolda klåvan

där spillrorna av ett fiskarliv

ligger spridda.
Där jag känner närvaron

av någon som gick runt här.

Bland små sinnrika anordningar

av repstumpar och brädlappar.
Där ekan fortfarande stampar

hoppfullt i vågorna.
Som om propellern satt kvar

på utombordaren.
Som om han själv

vilken dag som helst.

Skulle vara tillbaka.