Själarnas möte vid Gathenhielmska stenen.

När vårtecknen blåser bort

i den isande vinden.
När lågvattnet blottar

mitt allra innersta.
Klättrar jag upp

i en okänd del av skogen.
Är det förflutna

strax bakom mig.
Söker jag mig fram

mellan krokiga stammar.
Följer jag en stig

bara känd av skogens andar.
Ser jag plötsligt in i ögonen

på någon nästan osynlig.
Står vi en stund förbundna

med varandra.
Tackar jag i mitt stilla sinne.

Sjörövaren som trotsigt ankrade

sina skepp nere i viken.
Som räddade livet

på den här platsen.
På den uråldriga ekskogen

som är hans hem.
Rådjursbocken

som nyss var här.
Den stolta

men skygga.