Saraband vid Nääs Slott.

Uppe på kullen

står de höga ekarna

i en stolt ring.
Medan de vördnadsfullt bugar

mot varandra i vindbyarna.
Hör jag för mitt inre.

Allvarsamma stråkar

inleda dansen

värdigt famna cellon.
I hela sitt smärtsamma vemod.

I all sin oförlösta åtrå.
Hör jag spinetten

med strama tyglar

hålla takten tillbaka.
Valthornen lidelsefullt beröra.

Pukorna explosivt förlösa.
När solen bryter fram

mellan låga snömoln.
Vårfloden spränger

genom brovalven.
Flingorna yr

över de vajande grenverken.
Smältande mot

den blottade jorden.
Där längtan värkt ut.

Lusten tagit form.
Nytt liv spirar.