Tungt sinne vid Hanhals.

Vindgrumlade vågor

sköljer över piren.
Tången fladdrar på taggtråden

och en otröstlighet

vilar över den tomma hamnen.
Världen går i stålgrått

när vårtecknen hukar

för bisterheten.
När en ensam svan

stryker förbi nära vågorna.
Ser jag ut över havet

utan att kunna frigöra mig.
Från den senaste rapporten

om hemsökelse.
Om en utstuderad grymhet.

Här i skuggan

av De fredlösas borg.
Där människor länge sedan

föll för svärdet.
Där livet klänger sig fast.

Tar jag upp

mitt enda motvapen.
En skoningslös medkänsla.