Morgon på Rue Molitor.

Solen når precis över hustaken

och alla är på väg

genom sina liv.
Hon spolar rent

sin del av trottoaren.
Han står längst bak på sopbilen

när den rusar genom korsningen.
Det unga paret

sitter startfärdiga på sin scooter

medan den gamla tanten

mödosamt går över gatan.
Raderna av crèmefärgade hus

sträcker sig i alla riktningar

och jag smälter in

i deras drömska geometri.

Begravningsklockorna ljuder

och svartklädda står de

sörjande utanför kyrkan.

I staden med odödlig själ.
Föds en ny dag.