Parc de Saint Cloud mellan vårregnen.

Det droppar från träden

i den plötsligt varma solen.
Medan korparna plockar tyst

bland fontänens tusenskönor.
Ser jag stadens alla torn i fjärran.

Skrider den sista drottningens ande

längs de dolda stigarna.
Hon som giftes bort som barn.

Som dömdes till giljotinen

av herrarna i tribunalen.
Som anklagades

för att ha svikit sitt folk.
För både slös och lösaktighet.

Som drar sin slöja

genom de vittrande resterna

av sitt slott.
Hennes okuvliga sång

invävd i vårfåglarnas.
Bespara mig din ömkan

för jag är försonad

med mitt öde.

Tillfreds med att ha följt
ända till slutet.

Min rena lust.