Det klarnar över Femörehuvud.

Gammal dyning rullar in

och dör tvärt mot klipporna.
Mistklockan har tystnat för alltid

och fyrvaktarns långa tankar

är skingrade för vinden.
Nere i skrevan

står ett vissnat minnesaltare.

Kanonerna i skogen

står förstummade inför striden

som aldrig blev av.

I de atombombsäkra rummen

leker spökena kalla krigslekar.
Regnet drar bort över havet

och de stålgrå skyarna skingras.
Solen hittar ner

till våra ansikten

och vi känner den tydligt.
Värmen mellan oss.

De ännu levande.