Bortom Bastuträsk den längsta dagen.

Genom ändlösa våtmarker

löper rälsen.
Förbi ödegårdar

i långsamt förfall.
Längs ensliga sjöar

som tålmodigt växer igen.
Där människan

inte längre är påtaglig.

Bara gör sig påmind

genom ett enstaka jakttorn

över björkriset.
En transformatorstation

prydligt inhägnad.
Ett timrat uthus

där vägen tar slut.
Närmare nollpunkten

för en annan tideräkning.
Rör vi oss i sakta mak.

Långt bortom ödsligheten.
Dit intigheten tar vid.