Avstamp i Nikkaluokta.

Vi bor över natten

vid den urgamla samebyn.
Städar i skrymslena

och har ett allvarligt samtal

med demonerna.
Ser snöfläckarna på massivet

under de tunga molnen.
Lockande oss

med ett löfte om tidsfrihet.

Dit vandringen börjar

genom illgrön fjällbjörkskog

där snön nyss låg hög.
I ett strilande regn

som varsamt sköljer

sinnena från ovidkommelser.

Längs forsen som brusar

av självklar förvissning.
Går vi in i en egen värld.

Av strävan och flöde.
Av möda och enkelhet.

Av livets dansande andar.
Är vi komna.