Bergtagen vid Akkajaure.

Vi slingrar oss

ner från högfjället

längs vattenfallen.
Efter fem dagar i väglöst land

skär suset

från en passerande bil

som ett rakblad

genom vattenbruset.
Hörs högspänningens vinande

över den hårda vinden.
Går vågorna höga

på regleringsmagasinet.
Som en gång

var ett pärlband av sjöar.

Som slutade i det stora fallet.

Som nu går i tunnlar

till turbinerna.
Borta vid Akka

i sin mäktiga oberördhet.
Öppnar sig

fjällvidderna västerut.
Känner jag lusten

att återvända.
Dit nästan ingenting

är gjort.
Av eller för.

Oss människor.